Detta är en gammal blogg!
Ibland råkar mina inlägg hamna fel, både de från gyllensilver och de från djurhusbloggen. Att jag har kvar denna beror dels på att jag vill ha kvar bilderna i dagboksform och dels på att jag använder den här för att testa olika mallar och annat.
Ville vi Hillevi hylla…
… skulle vi Ullevi fylla…
… fick jag som en födelsedagsvers en gång. Lika sant som alla besök häromda’n. Fast jag varken ljög, hittade på, fabulerade eller berättade nattsaga.
Men att jag är trög, har åren knappast bättrat på.
Tänk, jag kopplade inte riktigt detta med titeln på chilichokladen ”Hot” och sökningar på det ordet – för liksom korvspadet ska vara klart (fast mitt blir grumligt…) så är det så klart så. Hm och jaja. Och HAHAHAHAHA! Vad lurade dom blev, alla snikna!
Men sen är det också så att jag VILL INTE ha så många besökare. Lagom är bäst och då räknar vi raskt 800 nedåt. Där har det legat stadigt efter en gyllende Ankas ankomst. Dom som tittar vill veta saker om de två fyrbenta vidunden och livet runtonkring dem. Precis som jag vill ha det.
Vore det inte för Gråskägget, funnes ingen hemsida. Så många trevliga männsiskor jag träffat genom den! Vore det inte för hemsidan, funnes ingen Gyllene Anka i Schnauzerstugan. Då hade Mona-Stina, hamosti.com – Ankans uppfödare – aldrig någonsin kommenterat kungsängsliljor och …. ja, allt hade ju varit så annorlunda!
Tack alla ni goda människor, som uppskattar det lilla enkla som försiggår kring skog, hav och sjö runt Schnauzerstugan. Ni är lagom många och allra bäst!
Sen blev jag ju förstås väldigt glad för Bibbis och Annikas kommenterar! 
Nedan dagens bilder, fast det var iPhonen som fick agera.
Går det att dricka, eller fastnar tungan i första isen på Trojas sjö?
Nästan!
Lite har den börjat frodas, vinterns hårda vinterlock. En massa sångsvanar rastade här just när vi var där. Men dom och allt trumpetande, ville inga telefonbilder förmedla.
Men… nu vet jag hur man ska göra om man vill få jistanimig så många besökare. Rubriken säger allt. Så skulle jag vilja lämna min goa ankdamm någon gång i framtiden och kanske kalla mig något fräsigt… Blondinbe… nä, det var ju upptaget… Gråhulda, kanske… då vet jag vad jag ska samla på för slags rubrikord!
Om namn
Mmm. Det blir så ibland att ord har fler betydelser än ett. Kallsup var egentligen från början ett arbetsnamn innan ifånebloggen (polcirkeln) kom upp. Sen använde jag det till en ny Runt Schnauzerstugan. Hur som helst så är det inte ett lämpligt namn. Eller, ja, grundbetydelsen var helt passande med tanke på mina nära-året-runt-bad. Sen har andra hittat på fler betydelser. Googla får ni se. Passar inte den här sidan sååå bra, ändå. 
Så nu ”tar jag sats” och löser det hela genom en likadan, fast ny, sida och då med det gamla namnet (från galleriet) gyllensilver, som ju symboliserar en guldanka och ett silverskägg. Hoppas ni följer med över!
Semesterloj
Det är så skönt med semester. Den börjar trilla ner nu, poletten, att det verkligen är ledigt ett tag. Man kan göra så mycket
eller så lite, helt efter håg.
Leta ekorrar högt upp i granen är bra semestergöra. Perfekt, om man frågar en Embla.
Vakta sig för anköverfall är en mycket viktig del också.
Fast, varför bry sig om det, för Ankan snubblar ju och stupar omkull. Som vanligt.
Som vanligt? Så oförskämt!
En stadigt planterad semesternjutare vid den bästa av Anksjöar den 27 juni 2010. Det är bara att ta efter!
Mer fuggel
Små bilder. Dåliga bilder. Men full fart är det likväl. Pilfinken ser ut att ha väldigt
stora och arga ögon pga det vita runtom… och näbben full med mat till telningarna.
Ladusvalan är fin i dag med.
Dagens höna är Ruskpricka. Hon sover inte på pinne. Om det är för att hon inte kan
eller inte vill, vet jag inte. Kanske inte så lätt att se uppåt genom fjäderplymen på huvudet.
I övrigt blev det en sån där härlig sommarmorgon med bad i Trojas sjö och sedan
Jättetallrundan innan värmen blev för stark. Runt 15 grader var det och underbart skönt i skuggan.
I väntan på…
I väntan på något annat trycker jag av lite bilder på… något annat. Blommehönan som är högst i rang. Påflugen och kaxig. Nunnan heter hon skenheligt nog.
Ett schnauzerhuvud. Ett rätt belåtet sådant efter morgonbad och långtur i skogen.
Ankan är lika nöjd hon, sin tragiska uppsyn till trots. Pussgurkan!
Leker macro med mitt 70/200.
De här står precis utanför trädgården. Vackra på sitt sätt är de. Om än lite pråliga.
Och många.
Så. Äntligen. Målet för dagen. Ladusvalan. Paret häckar i sitt fint murade bo inne i carporten, så bilen får snällt stekas sönder utanför.
Jag tycker att de är så vackra!
Hoppas nu att de får ut ungarna detta år. Bilen har annars tjänat som språngbräda åt illvilliga katter. Trevlig fortsättning på midsommardagen, förresten!
